Botkyrka konsthall: Torbjörn Johansson (5/3-3/4)

Det minimalistiska formspråket har alltjämt förmågan att väcka vårt intresse, trots att det idag inte finns så många konstnärer som skulle kalla sig minimalister. Faktum är att det verkar som om minimalismen på allvar är på väg mot en renässans, vilket inte är så förvånande. I en värld där bombardemanget av bilder och budskap är konstant och överväldigande finns det en latent längtan efter allt det som inte söker övertyga genom högre röstläge, utan som väljer en annan och mer lågmäld, fokuserad väg. För även om man bortser från den traditionella minimalismens bitvis pretentiösa filosofi så har dess estetik en fysisk attraktionskraft som sträcker sig långt utöver en specifik konsthistorisk period. Torbjörn Johanssons stilrena och återhållna utställning har lånat sitt yttre från minimalismen, men han har lagt till betydligt mer än en enbart en knivsudd sinnlighet, något man annars inte brukar finna i sammanhanget. Johansson har – som i flera av sina tidigare utställningar – gjort ljuset, inte det solida materialet, till det centrala temat. Han blandar färger, artificiell belysning och naturligt ljus till en helhet som gör att man plötsligt tycker att man befinner sig inuti verken snarare än utanför dem som betraktare. Han har byggt en utställning som inte skall tolkas och analyseras, utan upplevas in i minsta cell. (Adress: Tumba centrum)
Anders Olofsson konsten.net